…för längesedan, en tid då gudarnas trotjänare härskade. Det var en tid då trollkunniga och häxor kallades demontjänare, och deras kunskaper var bannlysta i kungarikena. Trotjänarna satt högfärdigt i sina tempel och heliga lundar och dömde sina undersåtar efter deras trosuppfattning, inte deras handlingar. Även om de straffade mörkersnärjda som ertappades, så fick många stackare fick lida för ingenting.
Men så siade de gamla oraklen om gudarnas fall, en tid då trotjänarnas makt skulle omintetgöras. Många troende greps av panik och heliga ämbeten förlorade sin makt. Vanligt folk tvingades välja sida, och i den efterföljande tumulten utbröt krig och olycka. Och gudarna föll.
Det långa kriget som följde spred sig genom människofolkens alla riken, och kallades Orakelkriget av skriftmästarna som bevittnade det. Exakt vad som fick gudarna att falla blev man aldrig överens om – en del lärde påstod att Urmörkret hade blivit starkt nog att förgöra dem, medan andra menade på att trotjänarna själva var orsaken, som med sina världsfrånvända sinnen tappade greppet om sitt riktiga syfte och i och med det öppnade porten på vid gavel. Minnet från tiden innan Orakelkriget hade fördunklats och ingen kunde ge en absolut sann redogörelse för skeendet.
Orakelkriget rasade i många år, och i vissa skrifter kan man läsa att det till och med varade under generationer. När det till slut klingade av klev de mäktiga Ärkemagikerna fram som tills dess hade levt i största hemlighet. De enade kungarna igen och ingick ett magiskt förbund med de furstar som ville ha deras hjälp. Så sakta växte en ny värld fram ur askan från den gamla. Det hemska kriget var slut, och syndabockarna blev trotjänarna. De förvisades och bannlystes, liksom tron på deras gudar, precis så som de själva hade behandlat magiker och trollkunniga en gång i forntiden.
Men även om kriget i sig var slut, hade Urmörkret fått ett kraftigare grepp om folken. Många var de mörkersnärjda som flydde till skogs då Ärkemagikerna utropade sin roll som rådgivare till människokungarna och renade kungaslotten med magi, och än fler både fängslades och flydde när de instiftade sina ordnar. Livet förblev otryggt, trots hjälp från magiker och deras allierade. Och Urmörkret fortsatte att tränga in i goda människors liv, med död, sorg och förtvivlan som vapen.
